Fyndchans

Mina traderaauktioner går allt annat än bra och det har fått mig att tänka på vad som är lätt respektive svårt att sälja på tradera specifikt gällande svenskt 1900-tal.

Det finns onekligen en elit av föremål som ligger stabilt högt på folks önskelistor och som man kan känna sig ganska säker på att få sålt till ett bra pris, bland dessa skulle jag peka ut; Stig Lindbergs mest kända serviser (Adam, Berså, Spisa Ribb, Haiti, m.fl) Rörstrands mest kända 50-60 tal (Mon Ami, Blå eld, Picknick, m.fl) Wilhelm Kåges ”Argenta” och ”Pyro” samt i princip allt som är märkt med Gustavsbergs studiohand i blått eller brunt (Stig L. resp. Kåge) ”Zebra” från Gefle är en av de allra hetaste.

Lite svårare blir det med vaser från t.ex Upsala-Ekeby där priser kan variera kraftigt. I det här fallet tycks estetiken spela större roll, dvs är det en snygg vas som är rätt i tiden eller inte? ”Snygga” vaser i stengods av Mari Simmulsson är sällan fel men det verkar inte vara 100% säkert. Här behövs mer forskning och generellt prutar jag väldigt hårt på den här typen av objekt

Samma sak gäller i hög grad stengods från Rorstrand. Vaser, skålar och fat kan variera stort i populäritet och har har jag själv suttit. Här verkar estetiken också ha mycket stor betydelse då både Carl-Harry Stålhanes- och Gunnar Nylunds föremål kan variera mellan osålda till 5000 – 8000 kr.

Vad som är intressant är att 70-talsporslinet börjar bli dyrare och dyrare och är just nu den inriktning jag tror mycket på. Stig L var fortfarande verksam men även andra designers gjorde häftiga saker som t.ex Paul Hoff och Margareta Hennix. Har finns dock fallgropar, Hennix har även gjort konstgods som i dagsläget tycks vara nästan osaljbart. Det är alltså vissa av deras serviser som är intressanta.

Ett mönster framträder som påverkar objektens populäritet det är svårt att tyda men just nu tycker jag det ser ut så här: Estetik – Märkning – Kvalité

Tre faktorer som bedöms var för sig men där alla områden måste ligga förhållandevis högt för att det ska vara ett värdefullt och lättsålt objekt. Det förklarar även bra varför det är förhållandevis lätt att köpa föremål som man själv tycker är vackra billigt. De är förmodligen inte från ”rätt” fabrik/konstnär dvs Märkningens betydelse är lågt medan estetik och kvalité är bra.

Kommentera gärna artikeln med era egna erfarenheter och exempel så kanske jag gör en förbättrad upplaga i framtiden.

Efter att ha ägnat större delen av lördagkvällen åt fruktlösa efterforskningar angående gefle-kannan ”Louise” så bytte jag den idag mot en mycket fin kaffekanna i serien ”Casino” dvs samma som kopparna jag köpte.

Varför byta kanske ni undrar? Jag tappade min plånbok tidigare i veckan och hade bara 100 kr att shoppa för!

För mina hundra kronor fick jag tillslut 2 koppar, 3 fat, och en kaffekanna i rörstrands ”Casino”.

Tror nog det var bra utdelning på en hundring!

Har kommer ett gruppfoto på dagens fynd!

Mer info om varje objekt kommer senare.

Tack vare Grödinge antik & design (se länk) har jag nu en bild på hela tivoliserien, den visade sig bara ha tre föremål. få föremål har sina fördelar, t.ex. när det gäller att samla ihop dem =)

Som en lustgård med ett dignande överflöd av svensk 1900-talskeramik.

Så kan man beskriva Bacchus Antik. Jag var där för att se och känna på de objekt man är ute och jagar.

Om en loppis består av 0,1 procent fynd så befinner sig återstående 99,9 procent på Bacchus, se själv på bilderna!

Jag köpte en vas som var en nitlott precis innan jag började med bloggen. Jag blev irriterad av att se på den då det var en kopia…

Idag lämnade jag in den till stadsmissionen som blev väldigt tacksamma. Då bestämde jag att alla mina framtida nitlotter också ska lämnas där! En policy är född.